Varför jag vill höra samma bekräftelse flera gånger beror på olika saker. En sak är att det ofta är kaos i mitt huvud. När det är kaos i mitt huvud är det som att det inte finns några lagar. Mänskliga varelser i mitt huvud får göra som de vill. Det mesta är stökigt och ostrukturerat. Det är som att staden i mitt huvud är ostädad.
Individerna i mitt huvud fattar inte konsekvenserna av sina handlingar, oftast skjuter de mot varandra. De områden där individerna bor i mitt huvud, sprängs upp i luften. Allt handlar om random, här och där, värsta röran. Det finns inga gränser. Alla kör över varandra precis hela tiden och allting är stökigt. Vägar, som bilar kör på, ligger upp och ner i luften. Bilarna vet inte vart de ska ta vägen.
Det går inte att sätta saker på plats. Det går varken att få ordning på saker och utrymme till att både tänka och vandra runt. Det är mycket som rör sig och ibland är det onödigt svårt att få ihop det för mig. Botemedlet är samma sorts konversationer med folk under väldigt lång tid. Det ger mig trygghet och struktur.
Även om jag redan vet svaren. Vill jag ändå ställa frågorna flera gånger, om och om igen. Därför att det är mitt sätt att säkerhetskolla om någonting förändrats och jag vill se till att jag har rätt kring saker. För det är inte alltid så att jag kan lita på att jag har rätt. Därför att jag har många gånger i mitt liv hört att jag har haft fel samt gjort fel. Det har påverkat mitt liv otroligt mycket att jag inte kan lita på att jag har rätt kring saker. Därför ställer jag samma frågor flera gånger även om jag vet svaren på dem.
Jag vet att andra brukar göra på annat sätt. De svarar en eller ett par gånger och går sedan vidare och blir färdiga med frågan. Jag använder mig av konversationer på annat vis. Jag upprepar saker. Och jag har inte alltid varit uppmärksam på att andra kan ha andra behov och kan uppleva mig som jobbig. Jag har inte alltid tänkt på vad andras behov var och är.
Konsekvensen av mitt sökande av bekräftelse gör att folk kan bli otroligt utmattade, maximalt trötta och störda på mig för att jag har ett annorlunda behov av att snacka med folk.
Vad som händer med mig om jag inte får samma bekräftelse flera gånger är att jag känner mig otrygg, otillfredsställd, stor chans till att få ångest, frustrerad, kaos i huvudet, stressad, skamsen, rasande på mig själv och jag får en sämre självtillit.
Jag är medveten om dessa kommunikationsmekanismer. Jag kan inte styra över dem helt ännu men jag jobbar på saken. Försöker bekräfta mig själv. Försöker vara uppmärksam på andras behov. Pratar regelbundet med en coach så att jag blir tryggare och ”lättar på trycket”.
Jag tänker att om jag berättar varför jag kommunicerar som jag gör så kan folk få en större förståelse för både min roll i konversationen men även sin egen roll. Tala om för mig om ni upplever mina upprepningar som tjatiga. På ett vänligt vis. Då får jag en möjlighet att sluta tjata och bara prata. Med er.
Felix Swahn
Texten har tidigare varit publicerad i tidskriften Intra nummer 2 2019