Att livnära sig på sitt arbete

Jeanette Lindahl växte upp i en trädgårdsintresserad familj. Både hennes farfar och pappa odlade mycket grönsaker och Jeanette och hennes syskon fick en egen liten plätt i trädgården utanför villan i Småland.

– Mest blev det ringblommor, som är lätta att odla, minns Jeanette. Som vuxen återupptog hon sitt trädgårdsintresse i samband med en långtidssjukskrivning. – Jag hade jobbat som springvikarie på förskolor och blev utbränd av stress. Efter det var jag sjukskriven i fyra år innan jag fick en autismdiagnos vid trettio års ålder.

Sjukskrivningen följdes av föräldraledighet och sedan gick Jeanette en folkhögskolekurs i småskalig ekologisk odling.

– Jag kände att detta var något jag skulle kunna jobba med. Jag hade börjat odla lite hemma för att sälja, men att vara företagare kändes väldigt svårt. Jag behövde lära mig mer, så jag sökte och kom in på en nystartad utbildning vid Campus Nyköping: »Trädgårdsmästare – odling, innovation och företagande.«

Vid årsskiftet hade Jeanette tagit sin examen och i februari startade hon sin egen firma med namnet JL Trädgårdsmästare. Som odlingskonsult säljer hon tjänster till privatpersoner som behöver hjälp med sina trädgårdar. Hennes nisch är ätbara grödor och att ge råd så att kunderna kan börja odla sina egna grönsaker, frukt och bär. Vanligt trädgårdsarbete, som att plantera, rensa och beskära, utgör annars en stor del av jobbet.

– Det är ett sätt att arbeta som passar mig. Kunderna är sällan hemma när jag jobbar med deras trädgårdar. Jag får arbeta ifred och lägga upp arbetet som jag vill, säger hon.

Kommunikationen med kunderna sker oftast med e-post eller telefon.

– Förut fick jag ångest varje gång jobbtelefonen ringde. Men nu känns det bättre. Jag har sänkt kraven på mig själv. Jag behöver inte förstå allt utan kan vara trevlig och be kunderna förtydliga vad de menar så löser det sig. Det är ingen katastrof om jag tappar orden ibland.

Jeanette har insett att en egenföretagare inte behöver göra allt själv. Hon ber om hjälp när hon behöver. – Jag anlitar en redovisningskonsult som sköter pappersarbetet och har ett nätverk med andra trädgårdsmästare som är egna företagare och som jag kan anlita.

Jeanette bor i ett timrat trähus utanför Stjärnhov i Sörmland. Här har hon också sin arbetsplats, när hon inte jobbar i kundernas trädgårdar. Hon flyttade hit efter en separation för ett år sedan och har barnen Nikolaj, sex år, och lillasyster Charlie, fyra år, hos sig varannan vecka.

– Jag spar mycket energi på att bo här ute i skogen, ensam med mina barn och vår katt. Jag är ljudkänslig och blir helt utmattad när det är mycket ljud runt mig. Mycket prat, ljud från gräsklippare, klirr av tallrikar – sånt kan ge mig fruktansvärt mycket ångest, berättar hon och fortsätter:

– Många förstår inte att det finns människor som faktiskt inte kan vänja sig vid ljud. Att tystnaden hemma kan vara avgörande för om de ska orka jobba eller inte och utgöra hela skillnaden mellan psykisk ohälsa och försörjningsstöd eller egen inkomst och livskvalitet. Jag förstod det inte heller, innan jag fick uppleva hur det är att bo så här.

Medan Jeanette berättar packar hon upp ett paket med små plastbehållare.

– I de här ska jag odla kryddväxter för att sälja. Många människor tycker det är motigt att starta odlingen från början med att så frön. Då är det lättare att köpa och ta hand om små »bebis-plantor« som bara är att ta hem och sätta ner i trädgården eller i en kruka på balkongen.

Att ha autism kan ibland vara en fördel i jobbet som trädgårdsmästare. Jeanette har lätt att se detaljer och snabbt uppmärksamma felaktigheter och sjukdomar på växter. Det kan vara små avvikelser som andra inte alltid lägger märke till. Skadedjursangrepp ska tas omhand direkt innan problemet växer och kan drabba en hel skörd. Samtidigt gör autismen att Jeanette kan ha svårigheter med kommunikation.

– Men det blir lite lättare att hantera när jag, så att säga, tar på mig min trädgårdsmästarhatt. Jag har satt upp ramar för vad jag kan ge råd om och är förberedd på vad jag ska ge för svar på olika frågor.

Jeanette arbetar halvtid, ungefär fyra timmar om dagen, och är sjukskriven på halvtid. På sikt hoppas hon kunna arbeta heltid.

– En del kallar mig modig som vågat satsa på min dröm, men jag hade egentligen inget val. Alternativet hade varit att försörja mig på bidrag. Jag är ganska säker på att jag inte skulle klara av att ha en anställning utan att bli utbränd igen.

För att klara vardagen som egenföretagare har Jeanette många strategier. De handlar om att planera för att spara energi. Hon har alltid sin klocka på armen och på en bänk i köket står hennes memoplanner som hon fått av habiliteringen.

– Den är skitbra till mina morgon- och kvällsrutiner. Förut skrev jag lappar och listor, men det var svårt att komma ihåg att läsa dem. Ibland hittade jag dem inte ens. Jag kan slappna av när jag vet att min memoplanner säger till när jag ska göra något. Det avlastar min hjärna. Den säger till exempel »ladda jobbtelefonen«, som jag alltid stänger av klockan 16.00, berättar Jeanette och fortsätter:

– Jag håller hårt på mina rutiner och gör så mycket som möjligt på samma sätt. Jag handlar i samma mataffär, tankar på samma bensinmack, går till samma tandläkare även om det finns andra närmare. Jag tillåter mig att göra det som fungerar bäst för mig även om det inte är det andra förväntar sig eller det ekonomiskt bästa.

Jeanette måste vara noga med både sin ekonomiska och sin energimässiga budget.

– Jag är min egen morsa och ser till att jag går hem i tid från sociala aktiviteter, även om de är roliga. Jag är medveten om mina behov. Om jag behöver ber jag om hjälp. På trädgårdsmästarutbildningen hade jag inte alltid ork till att vara med hela dagarna. Då bad jag läraren att prata om det viktigaste den första timmen eftersom jag behövde gå sedan.

Innan Jeanette började utbildningen till trädgårdsmästare mejlade hon till lärarna och klasskamraterna och berättade om sin autism.

– Jag skrev att jag kommer ha hörlurar och solglasögon på mig och att jag inte alltid tittar på den som pratar. Men att jag lyssnar och deltar i samtal även om det inte ser ut så. Deras reaktion var ”bra att du berättar”. Då kunde jag slappna av.

Jeanettes tidigare erfarenheter av utbildning är inte lika positiva. Hon gör ingen hemlighet av att hon hade en bitvis stökig ungdom.

– Jag skolkade mycket i åttan och nian eftersom jag inte klarade av alla ljud och andra intryck i klassrummen. På grund av dem kunde jag inte fokusera på skolarbetet. Jag kände mig misslyckad och utanför och började dricka alkohol för att bli av med jobbiga känslor. Jag fick bara betyg i musik i nian, berättar Jeanette.

Efter ett sabbatsår gick hon Individuella programmet med estetisk inriktning på gymnasiet och fick godkänt i alla ämnen. Efter studenten flyttade hon och fick nya vänner som var mer intresserade av självhushållning och natur än festande.

– Dem kunde jag relatera mer till och vi hade gemensamma intressen. En tjej och jag hade så synkade energinivåer att vi blev trötta precis samtidigt. Vi kunde ha jättekul och sedan vände det på en sekund och båda kände att »nu måste jag gå«.

Jeanette vill uppmana alla som är unga idag att inte tappa hoppet även om de inte har godkända betyg från grundskolan.

– För mig är det lättare att vara företagare än att gå på högstadiet!

Text: Hanna Danmo
Foto: Christina Teuchler