I artikeln beskrivs hur viktigt det är att få prata om epilepsin på det sätt som passar en själv. Och att få information på ett sätt som är anpassat för ens förståelse.
Ett utdrag ur artikeln:
”Julia är 12 år och älskar att rida, titta på bilder på Yohio och att vara hemma med sin familj. Hon går i en mindre undervisningsgrupp i skolan för det passar hennes inlärningstakt och är anpassat till hennes behov utifrån att hon har autism och en lindrig utvecklingsstörning. Julias pappa blir uppringd av läraren i skolan. Under lektionen på förmiddagen stannade Julia plötslig upp när hon satt i sin bänk.
Blicken blev tom och hon började plocka med händerna, blev lite blek och svalde. Hon verkade lite förvirrad en stund och svarade inte på tilltal. Efter en knapp minut var det över, men då var hon trött och ville sova. Under eftermiddagen har Julia varit helt sig lik. När Julias pappa tänker efter har han också sett två liknande episoder under hösten, men tänkt att dottern drömmer sig bort. Läraren, som har träffat andra elever med epilepsi, föreslår att föräldrarna ska kontakta sjukvården.”
Skribenten Susanna Danielsson är specialistläkare i pediatrik och barnneurologi med habilitering. 2009 doktorerade hon på ämnet ”Epilepsy and childhood autism”.