Maria Bühler är legitimerad psykolog och specialist i neuropsykologi med lång erfarenhet av neuropsykiatriska utredningar. Hon arbetar även med utbildning, handledning och har egen mottagning där hon tar emot föräldrar, familjer och unga vuxna.
– Jag utgår mycket från det lågaffektiva förhållningssättet. Det och neuropsykologi är de två ben jag står på, säger hon. Maria har tidigare varit medförfattare till böcker om lågaffektivt bemötande. Nu har hon skrivit en bok om flickor med autism och adhd.
– Det finns så lite skrivet om flickor med autism och adhd. Särskilt om flickor med autism. På svenska finns nästan ingenting. Kunskapen behövs verkligen. Flickor blir missförstådda och det finns många felaktiga uppfattningar.
Andra förklaringsmodeller
Psykiatrikern Svenny Kopp har i sina studier visat att flickor med autism utan intellektuell funktionsnedsättning får diagnos senare än pojkar, även om föräldrarna kontaktat BUP vid motsvarande ålder. Maria Bühler känner igen den bilden.
– Det har ofta tagit flera år där föräldrar kämpat för sina flickor innan de får diagnos. Då har det ibland hunnit bli sekundär problematik med psykisk ohälsa som ångest eller självskadebeteende. En del av det hade kanske kunnat undvikas med rätt förståelse tidigare. När flickor har det svårt, säger Maria, används ofta andra förklaringsmodeller än för pojkar. Det tolkas in mer relationsmässiga svårigheter och läggs på en mer emotionell nivå.
– Man tänker kanske att flickan blir ledsen ofta och, om jag generaliserar lite, att om hon får några samtal hos kuratorn så ska det räcka.
– Det fokuseras även mer på hemmet när det gäller flickor. De ser ofta ut att fungera bättre i förskola och skola och allt kommer ut hemma istället. Då lägger man förklaringen där, att det är något i hemmet och så missar man hela spåret med autism och adhd.
Mer funktionsförståelse i skolan
Det finns saker, säger Maria, som specifikt behöver förstås bättre i skolans värld för att kunna ge flickor med autism bättre förutsättningar.
– Dels den sensoriska känsligheten som nästan alltid finns med. Känsligheten för alla intryck, ljud, ljus, dofter, smaker. Det här har ofta missats i förskola och förskoleklass. När flickan börjar skolan kan hon därför redan vara rätt nedsliten. Ser man då signaler på överbelastning måste man ta det på allvar och reagera direkt. Matsal, idrott, musik och slöjd är områden som ofta fallerar först. Det här uppmärksammas inte tillräckligt.
– Även sammanhangsförståelse, att förstå hur viktigt det är med yttre struktur och förberedelser för att flickan ska förstå vad som ska hända och vad som förväntas av just henne - på detaljnivå. Man kanske tänker att vi skriver upp schemat på tavlan varje dag och att det räcker. Men det gör det inte här. Det behöver brytas ned på en helt annan nivå.
– Det är viktigt att få in en funktionsförståelse, en förståelse för vad autism innebär på funktionsnivå för att kunna möta upp på ett bra sätt.
Maria önskar att det oftare gjordes individuella kartläggningar i skolan. Hur ser det ut för just den här flickan? Generella anpassningar för autism räcker inte alltid.
– Flickor vill till exempel ofta vara ute och leka med sina neurotypiska kompisar, men kan behöva stöd i leken. En vuxen som är med och guidar och pratar efteråt, kanske ritpratar och skapar förståelse. Det kan behövas organiserade rastaktiviteter.
Viktiga signaler
Eftersom flickor med autism inte finns beskrivna på samma sätt som pojkar kan det även vara svårt som förälder att känna igen att det kanske är autism. En tydlig signal som alltid finns med, säger Maria, är utbrotten.
– Att flickan tidigt i livet haft stora utbrott som är svårreglerade, där hon är svår att trösta och där utbrotten kommer på ett till synes oförutsägbart sätt. Vid skolstarten höjs kraven ordentligt och problemen syns mer. Flickan kommer hem och är arg eller ledsen. Minsta antydan om att flickan inte vill gå till skolan är en varningssignal. Det behöver naturligtvis inte alltid vara autism eller adhd förtydligar Maria, men lägger samtidigt till att det ofta är så.
– Det här ska man tidigt ta på allvar. Alla barn vill egentligen vara i skolan. Det är väldigt udda att inte vara i skolan när man går i årskurs två.
– Det kan ta sig uttryck på många sätt. Det kanske blir svårigheter med maten, eller att man inte vill gå och lägga sig, att det blir mycket tjafs och bråk. Det kan vara att flickan blir väldigt knuten till mamman, så att mamma inte ens får gå på toaletten, och att flickan upplevs som mycket krävande. Det är ett stressat barn där någonting är för jobbigt i vardagen. För att ge de här flickorna rätt förutsättningar behövs mer kunskap om flickors sätt att ha autism och adhd, avslutar Maria.
– Och den kunskap och erfarenhet som finns behöver nå ut till skola, elevhälsa och BUP.
TEXT: Mats Jansson
FOTO: Christina Teuchler
Maria Bühlers bok "Flickor med autism och adhd : en guidebok för föräldrar och professionella" ges ut av Studentlitteratur.
Artikeln har varit publicerad i Tidningen Autism nummer 4 2020