Mik - tecknad kortfilm

MIK OCH ÄPPELGILJOTINEN

Mik och Äppelgiljotinen är en tecknad kortfilm producerad för Autism- och Aspergerförbundet. Filmens huvudperson Mik har autism. Det sägs inte i filmen att det är så, men vi känner igen flera tecken på det.

Mik vill alltid ha sitt äpple skurit i fyrkanter när han ska äta det. Det är vanligt att barn med autism är känsliga för vad de äter eller vill ha maten på ett särskilt sätt. En del har svårt för eller tycker särskilt mycket om vissa smaker. Andra har svårt för vissa konsistenser eller vill inte att deras mat blandas på tallriken.

När en av Miks kamrater leker att han har en skatt som ska sänkas i havet, talar Mik om att det inte är en skatt utan en tavelram och att havet är långt borta. Många barn med autism har precis som Mik ett konkret bokstavligt sätt att se världen.

När det plötsligt börjar mullra av maskiner blir Mik orolig och behöver sina hörselkåpor för att stänga ute ljudet. Det är vanligt att barn med autism är känsliga för till exempel ljud, ljus, dofter, känsel och andra sinnesintryck. Precis som Mik har många svårt för höga eller skarpa ljud. Många har svårt att koncentrera sig när det är många olika ljud och kan bli trötta av det.

Mik blir också väldigt orolig när det händer något oväntat som han inte är beredd på. Han vill att det ska vara som det brukar vara. Det är vanligt bland barn med autism att bli oroliga av förändringar och att de behöver vara förberedda på vad som ska hända.

Men framförallt är Mik bra på saker. Han kan väldigt mycket om insekter och han är väldigt bra på att se detaljer. Många barn med autism har intressen som de fokuserar på och många är bra på att se och upptäcka detaljer, ibland sådant som andra missar.

Det är tack vare Miks kunskaper och hans förmåga att se detaljer som vännerna får en chans att rädda sin trädkoja när byggarbetarna kommer med en stor maskin för att ta bort trädet och bygga en väg.

Mik och äppelgiljotinen är tänkt som en positiv film som visar att vi är lite olika och att det är någonting bra att vi är olika. Filmen kan till exempel användas i skolor eller andra sammanhang för att ha som utgångspunkt för att prata om autism. 

Filmen kan också ses tillsammans med ett barn med autism, på samma sätt som man kan läsa en bok om någon med autism. Psykologen Raelene Dundon som skrivit boken ”Prata med ditt barn om autism” säger att positiva böcker och filmer om autism kan vara ett sätt att visa barnet att det finns andra som har liknande utmaningar (och att det går att hitta strategier för dem), men att autism framförallt också kan innebära starka sidor - som till exempel att vara bra på att uppmärksamma detaljer.