Mathildas nya stövlar

 
Mathilda älskar sina stövlar. De är svarta och röda och fodrade med grått ludd. Eller de var, ska jag säga, numera är de sopor och ligger i en papperskorg alldeles utanför kassorna på ICA Maxi.

Mathilda gillar stövlar för att de är enkla att sätta på sig. Hon gillar dem så till den milda grad att på sistone har hon gått runt med dem både inom- och utomhus och jag har sällan fått tillfälle att ta i dem, men nu skulle vi plocka undan i hallen innan kvällsmaten. När jag tog tag i Mathildas ena stövel upptäckte jag en reva på ungefär sju centimeter mitt på stöveln. Sju centimeter. Jag kunde nästan stoppa in handen!

”Mathilda”, sade jag, ”det är ett hål i din stövel.”
”Ja. Jag har tyckt att ni borde köpa nya stövlar till mig ett tag.”
”Har den varit trasig länge, alltså?”
”Ja.”
”Hur länge?”

Här tappade Mathilda intresset för samtalet och sprang iväg för att pyssla med något annat. Hon kom dock tillbaka när jag deklarerade att vi skulle åka och köpa ett par stövlar direkt, med ”Hello Kitty” på. Inget gör Mathilda mer intresserad än rosa japanska katter, allra helst i kombination med glitter – det vet jag väldigt väl så jag spelade ut trumfen direkt.

Till affären!
Under resan försökte jag luska lite i vad som hänt med stöveln, men det var lönlöst. Jag vet inte om Mathilda ens vet det själv och så mycket och intensivt som hon använder sina stövlar är jag inte alls förvånad att de går sönder titt som tätt (liksom alla hennes kläder för övrigt). Vi jobbar på historieberättande, att berätta om händelser i rätt ordning och på ett begripligt sätt, men hon har inte kommit så väldigt långt på den fronten. Oftast kommer det i brottstycken som är omöjliga att pussla ihop och så var också denna gång.

I alla fall. Vi åkte till ICA, där Mathilda lyckligt provade ut ett par svarta stövlar med rosa katter. När vi kom utanför kassan sade jag till henne att vi skulle byta stövlar, och medan jag ställde ifrån mig lite varor slank Mathilda ur de svarta-och-röda och deklamerade, högt och tydligt: ”Jag vill inte stå barfota på golvet hur länge som helst!” Hon fick hjälp med nya stövlar på, gamla stövlar i soptunnan, vi åkte hem och så var den sagan all.

Kommunikation och Theory of mind
Åter till ämnet. Kommunikation är ett centralt problem när man har att göra med autism. Mathilda berättade inte att hennes stövel hade gått sönder, för hon förstår inte varför hon skulle behöva säga det? Det vet väl alla att stöveln är sönder, inte mycket att prata om. Däremot undrar hon för sig själv varför ingen köper nya stövlar någon gång. Det kallas för bristande theory of mind, att ha svårt att föreställa sig att andra inte vet det jag själv vet, att föreställa sig att andra överhuvudtaget har ett medvetande som är skilt från mitt.

Ömsesidighet
När Mathilda på direkt tillfrågan hade sagt det hon hade att säga i ämnet, ja, då gick hon därifrån. Kommunikationen är inte ömsesidig, hon väntar inte på att höra vad jag vill veta eller för att få veta om jag var klar med ämnet. Vi har sagt det som behövde sägas i hennes värld, och då är samtalet slut, utan några åthävor. Bristande theory of mind, samtalet är inte något som händer mellan två olika medvetanden, utan Mathilda ser bara sin del av det.

Historieberättande
Mathilda kunde inte förklara vad som hänt med stöveln, kanske visste hon inte, men det kan lika gärna vara så att hon inte kan omsätta det hon vet i ord. Det är möjligt, till och med troligt, att de brottstycken hon berättade för mig när jag försökte fiska, på något sätt hör till historien om hur stöveln gick sönder. Men hon kan inte framföra den historien på ett sätt som är anpassat till mig, en lyssnare som inte deltagit i själva händelsen. Theory of mind igen och problem med orsak-verkan och sekvens, i vilken ordning saker hänt.

Adekvat information
När Mathilda hade tagit av sig sina stövlar sade hon inte något som kunde tala om för mig att hon tagit av dem, till exempel ”nu är jag färdig med att ta av skorna”, ”hjälp mig med stövlarna”, ”jag fryser om fötterna” eller ”du tar för lång tid på dig, mamma”. Hon sade precis det som bekymrade henne själv, nämligen att hon inte ville stå på golvet barfota länge. Ingen ömsesidighet. Begränsad theory of mind.

Svårt att förstå varandra
Kommunikation är svårt för alla människor. Theory of mind hjälper oss inte nödvändigtvis att förstå andras utgångspunkt utöver att vi kan förstå att den skiljer sig från vår egen. Men när theory of mind är försvagat, då blir det en verklig utmaning att kommunicera, både för Mathilda och för mig. Det uppstår ganska många situationer varje dag där jag måste tänka mig in i Mathildas situation för att förstå vad det är hon försöker säga och det är inte alltid så lätt, när hon dels inte berättar saker alls och om jag väl frågar inte berättar det jag behöver veta.

Tina

Texten är lånad från Tinas blogg M som i underbar (länk)