Autism

Under hösten 2020 kommer nya texter om autism.

 

Autism är en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning som visar sig i hur en person uppfattar omvärlden och samspelar och kommunicerar med andra. 

I den här texten använder vi autism som begrepp för alla autismtillstånd. I andra sammanhang används ibland autismspektrumtillstånd som övergripande begrepp.

Autism förekommer på alla intellektuella och språkliga nivåer. Tidigare skilde man i diagnosmanualer och klassifikationer på autistiskt syndrom och Aspergers syndrom utifrån personens intellektuella förmåga och språkutveckling. Nu används internationellt och även ofta i Sverige en övergripande autismdiagnos istället för olika autismdiagnoser. Istället ska det tydligt anges om personen även har en intellektuell funktionsnedsättning, språkstörning eller någon annan funktionsnedsättning. Epilepsi och adhd/add är exempel på sådant som ofta förekommer tillsammans med autism. 

Individuella förutsättningar och behov kan skilja sig mycket åt mellan olika personer med autism. De gemensamma kärnsymtomen för autism delas in i två huvudgrupper:

  • Varaktiga begränsningar i förmågan till social kommunikation och socialt samspel i flera olika sammanhang
  • Begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter

Många har också över- eller underkänslighet för sinnesintryck som ljud, ljus, dofter och känsel. Sådan känslighet kan påverka vardagen mycket och är viktig att känna till och ta hänsyn till. Symtom på autism ska finnas sedan tidig barndom, men behöver ibland inte vara tydligt märkbara förrän i skolan eller senare när förväntningar på social förmåga överstiger personens faktiska förmåga. Ibland identifieras och utreds autism inte förrän i vuxen ålder.

Kommunikation och samspel
Hos en del barn med autism utvecklas talet sent och ibland inte alls. Andra kan ha ett väl utvecklat tal, men även för den som har ett språk kan det vara svårt att använda språket ömsesidigt i sociala sammanhang. Det kan även för den som har stort ordförråd vara svårt att uppfatta språkets ”andemening”. Det är vanligt med svårigheter att inleda och upprätthålla samtal, stereotypt tal, konkret och bokstavlig tolkning av språket och med att anpassa röststyrkan till situationen.

Många har också svårt att tolka och använda ansiktsuttryck, gester, ögonkontakt och kroppsspråk på ett förväntat sätt. En del barn med autism visar inget intresse för att leka med andra jämnåriga barn och söker inte spontant efter att dela glädje och intressen med andra. En del barn med autism föredrar vuxnas sällskap. Personer med autism kan ibland uppfattas som okänsliga eller socialt klumpiga, till exempel genom att ge rättframma kommentarer om någons utseende eller genom att inte säga hej och hej då på ett förväntat sätt. För den med autism kan det vara svårt att förstå ”osynliga” sociala regler och många är osäkra på om de sagt rätt saker eller om de pratat lagom länge. Raster, fester och andra tillfällen för socialt småprat är ofta svåra för personer med autism. En del skaffar sig med tiden strategier för att hantera sådana tillfällen, andra försöker så gott det går att undvika dem.

De individuella skillnaderna när det gäller kommunikation och samspel är, precis som när det gäller autism i övrigt, mycket stora. Någon med autism kan mycket väl tycka om sociala sammankomster och småprat, men kanske gör av med mycket energi på det och blir kraftigt uttröttad. De går inte att dra slutsatser om någon har autism eller inte genom att titta på enskilda detaljer.

Beteenden, intressen och aktiviteter
En del barn med autism leker inte spontana låtsas- eller rollekar som andra barn. En del bryr sig inte om leksaker eller använder dem på annorlunda sätt, till exempel genom att rada upp dem eller snurra på dem snarare än att leka med dem. Både barn och vuxna med autism, oavsett begåvning, språk och andra faktorer kan uppslukas av intressen eller aktiviteter. Det kan vara glänsande papper, snurrande föremål, dataspel, matematik eller någonting helt annat. Det är det intensiva och detaljfokuserade intresset som är det gemensamma. Ofta, men inte alltid, märks sådana specialintressen redan i förskoleåldern. För en del blir sådana specialintressen senare i livet en ingång till föreningar, sociala kontakter och ibland arbete. De individuella skillnaderna är stora och det är inte alla som har eller utvecklar intensiva specialintressen.

Många med autism har en ojämn begåvningsprofil som inte alltid är lätt att upptäcka och som även kan variera utifrån dagsform. Det kan leda till för höga eller för låga krav både från personen själv och från omgivningen. En del med autism är mycket rutinbundna och reagerar kraftigt på små förändringar som var man sitter eller i vilken turordning olika saker görs. En del har ensidiga stereotypa rörelsemönster.

Utredning
Barn med autism och intellektuell funktionsnedsättning får idag ofta diagnos i tidig förskoleålder. För barn med autism och begåvning inom normalvariationen är det vanligare med diagnos i åldern 8 – 11 år, även om det väckts funderingar tidigare. Flickor får fortfarande diagnos senare än pojkar, även om föräldrarna kontaktat barn- och ungdomspsykiatri vid samma ålder som pojkar.

En del med autism får inte diagnos förrän i vuxen ålder, ibland efter många år av diffusa svårigheter och personligt lidande. Vid utredning av såväl barn som vuxna gör man en noggrann genomgång av personens utveckling sedan tidig barndom. Det görs en bedömning av den aktuella situationen och av personens starka och svaga sidor. Det ligger sedan tillsammans med ett flertal tester och ibland även medicinska undersökningar till grund för beslutet om autismdiagnos.

Habilitering
Tidig diagnos, tidiga anpassade insatser och bra information till alla berörda behövs för att ge så bra förutsättningar som möjligt. Pedagogik, miljö och stöd behöver anpassas utifrån de individuella förutsättningarna. Hjälpmedel för kommunikation och tidsuppfattning kan behövas. Att med hjälp av appar, bilder eller skriven text få stöd till fungerande självständig kommunikation utifrån den egna nivån är viktigt för en god livskvalitet.

En del med autism kommer i vuxen ålder att ha fungerande strategier och ett självständigt liv utan stödinsatser. Andra kommer att ha visst behov av stöd och ytterligare en del kommer att ha ett omfattande stödbehov genom hela livet. Med rätt stöd och omgivningens förståelse och acceptans står ett stödbehov inte i motsats till ett gott liv.

Uppdaterad 2020-09-22