Ahmed är i trettioårsåldern. 2016 flydde han från kriget i Syrien tillsammans med en släkting. I Sverige fick han för två år sedan diagnosen atypisk autism. – Här får jag bättre förståelse, säger Ahmed.
I Syrien förstod ingen att han var autistisk. Läkarna gav honom istället en felaktig schizofrenidiagnos och mediciner som han inte mådde bra av.
– I Sverige accepterar folk att man är tystlåten. I mitt hemland tjatade de när jag inte pratade. De tolkade min tystlåtenhet som ett tecken på att det var något fel på mig och att jag var mindre intelligent.
Det tog lång tid innan Ahmed kunde utredas i Sverige. Först behövde han uppehållstillstånd. Det fick han efter att ha bott i ett drygt år på ett flyktingboende. Han träffade en läkare som lovade att skicka en remiss, men bollades sedan runt mellan olika mottagningar innan han till slut fick autismdiagnos.
Att få sitt trauma från kriget diagnosticerat var ännu svårare. Ahmed fick avslag flera gånger när han ansökte om att bli utredd. Han fick inte ens berätta vad han varit med om.
– En läkare ställde ovidkommande frågor om min autism och avbröt mig när jag berättade om flykten och mitt trauma. I journalen skrev han inte det vi pratat om utan felaktiga uppgifter. Han förnekade resultat från testen som visat att jag hade varit traumatiserad.
Flera gånger väntade poliser på honom utanför läkarmottagningen.
– En gång attackerade de mig och rotade igenom min väska. Sedan lämnade de mig långt bort från mottagningen.
Till slut fick han förutom autism även diagnosen posttraumatisk stress.
Ahmed hade en bra barndom fram tills han blev tonåring. I samband med puberteten kände han sig annorlunda och började prata mindre och mindre.
– Jag visste inte vad jag skulle säga och blev mycket blyg.
För det blev han hånad av skolkamrater som skrattade åt honom och spred skvaller. Han tillbringade mer och mer tid hemma vid sin dator i stället för i skolan. Till slut spelade han 15 timmar varje dygn.
– När jag vaknade på morgnarna gick jag direkt till datorn. Att spela gjorde mig lugn.
Oftast spelade han ensam men ibland kom en vän på besök och de spelade tillsammans.
– När jag var med bara en person som jag kände hade jag lättare för att prata.
När Ahmed var 20 år trodde han att han hade depression. Autism visste han inte vad det var.
Hans läkare gav Ahmed medicin och sade att det var mot sömnsvårigheter, muskelkramp och depression, men det han fick var medicin mot schizofreni.
Det saknas kunskap om autism i Syrien säger Ahmed.
– Det finns vårdpersonal som studerar autism men kunskapen används inte. De som träffar en läkare brukar få prata högst en halvtimme om sina problem och sedan få medicin direkt vid första besöket.
Ahmed flydde från Syrien till Aten via Turkiet sommaren 2016. De var en grupp på sex flyktingar som fick hjälp av smugglare. Det fanns inget lagligt sätt att ta sig ifrån krigets Syrien.
De sprang över gränsen till Turkiet. Under ett försök att ta sig med båt till Grekland blev de upptäckta av ett militärfartyg som polisanmälde dem. De blev återförda till Turkiet och fängslades tio dagar för flyktförsök. Deras tredje försök att ta sig till Grekland med båt lyckades. Då låtsades de vara turister.
Efter att ett tag ha bott tillsammans med sju andra personer i ett rum i Aten lyckades Ahmed till slut ta sig vidare till Sverige.
Idag hyr han ett rum hos en familj i en Stockholmsförort. Han har inget permanent uppehållstillstånd men är beviljad uppehållstillstånd som han ska förnya om ett drygt år och sedan vartannat år.
Han arbetar heltid och trivs med sitt jobb. På fritiden träffar han vänner, promenerar i skogen, tränar på gym och fikar på språkkafé.
– Men jag är inte på språkkaféet så lång tid i taget. Jag blir trött av att prata med personer som jag inte känner.
Ahmed spelar inte så mycket datorspel längre. I stället ser han på svenska filmer, lyssnar på musik och läser böcker, mest romaner och svenska faktaböcker.
– Det har gjort att jag blivit bättre på att förklara mina tankar och känslor.
Texten publicerades i Tidningen Autism nummer 3 från 2022.
Text: Hanna Danmo
Foto: Christina Teuchler
______________________
Vi vill tacka alla grannar som är med i Postkodlotteriet. Med hjälp av detta kan vi fortsätta sprida kunskap om autism och arbeta för att skapa bättre levnadsvillkor för alla personer med autism.
Läs mer om Grannens dag:
Därför betyder grannar så mycket för oss (öppnas i nytt fönster)
