Rustaprojektet

Publicerad 2015-12-02

 

Stöd till studenter med asperger på högskola

Kungliga Tekniska Högskolan

På Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm, pågår projektet Rusta - Rätt utvecklat stöd till studenter med Aspergers syndrom. I projektet deltar närmare tjugo studenter med Aspergers syndrom som utbildar sig till civil- och högskoleingenjörer.

Projektet är treårigt och har varit igång sedan hösten 2014. Det bygger till stor del på de behov som har kommit fram genom intervjuer med studenter med asperger.

Rusta drivs av Autism- och Aspergerförbundet i samverkan med Misa och KTH och finansieras av Allmänna arvsfonden. Det är fyra personer som arbetar i projektet: Monica Barsch, Annelie Eldås, Jörgen Palm och Ingela Rudler.

Monica är från enheten Funka på KTH som ger stöd till studenter med funktionsnedsättning. Annelie och Jörgen arbetar förutom i projektet också på Misa med att stötta personer med asperger till studier och arbete.

Ingela, som är senast anställd i projektet, har tidigare arbetat i ett annat arvsfondsprojekt som hette Vägar till jobb. När jag träffar projektet på KTH är alla utom Ingela med.

Vanligt att studenter med asperger hoppar av
- I mitt jobb på Misa har jag träffat flera arbetslösa före detta studenter som hoppat av från KTH berättar Annelie. De flesta har inte hoppat av för att de inte klarat studierna, utan för att de mått dåligt på grund av utanförskap.

Monica har upptäckt samma problem.

- En del studenter jag träffat på Funka brukade hoppa över att äta lunch, dels för att det var långa köer och dels för att det var så jobbigt att inte veta vart de skulle sätta sig. Då går det inte att klara av sina studier…

Mentorsstöd räcker inte för alla
På KTH finns det ungefär 150 studenter med Aspergers syndrom som sökt hjälp och berättat att de har asperger. De får ett visst stöd från Funka, till exempel i form av mentorer. Men mentorerna är själva studenter och har inte alltid möjlighet att ge det stöd som en del behöver. Dessutom är mentorernas uppgift enbart att ge stöd med sådant som är studierelaterat.

Rusta ger däremot ett utökat stöd med fokus på hela vardagslivet som student.
- Vi ser till studentens hela vardag, även sådant som boende, mat och sömn, berättar Monica.

- Det kan vara svårt att hitta balansen mellan skola och fritid, tillägger Jörgen. De flesta har fått trappa ner från heltidsstudier till 75 eller 50 % studietakt för att orka med.

Metodböcker och inspiration ska spridas till andra högskolor
Projektets har flera ändamål. Ett är att stötta studenterna på KTH så att de klarar av att slutföra sina studier. Rusta ska också utveckla metoder och sprida handböcker till andra högskolor och universitet. Material ska finnas i olika versioner. Dels för studenter med asperger och mentorer men även för lärare och andra inom högskolan.

- En del lärare har svårt att förstå varför en person till exempel har svårt att gå in i en föreläsningssal. Utan rätt förståelse kan det till och med hända att lärare jämför anpassningar med fusk, berättar Monica.

- Men det är lättare än många tror att använda en pedagogik som gynnar studenter med asperger, betonar hon. Det kan exempelvis vara att erbjuda enskild redovisning, vara extra tydlig eller erbjuda alternativ till arbeten i grupp. Kontrollera studenters kunskaper kan man göra på olika sätt!

Medarbetare Rusta

Monica, Jörgen och Annelie är tre av medarbetarna i Rusta, Ingela saknas på bilden

Rusta är en länk mellan studenter och lärare
Teamet på Rusta hjälper studenter i kontakten med sina lärare. För många studenter är den kontakten svår.

- Vi är länken mellan studenterna och lärarna, förklarar Monica. Vi kan också vara en länk till exempelvis habilitering, psykolog eller LSS-handläggare.

Dessutom ger Rusta studenterna möjlighet att få kontakt med varandra. En del av projektet handlar om sociala träffar på fritiden för att de ska lära känna varandra, utbyta erfarenheter och få studiekamrater.

- Många är frustrerade för att de inte får kontakt med andra studenter, säger Annelie. De vet inte hur de ska göra, vad de ska prata om och så vidare. Tidigare var många av dem ensamma och missade då också mycket informell information som förmedlas mellan studenter.

Aktiviteterna på träffarna bestäms av studenterna själva. Nyligen valde de att köpa in ett sällskapspel.

- Med givna regler kan det vara lättare att umgås, förklarar Jörgen. Studenterna i projektet har också en sluten grupp på Facebook för att hålla kontakten på fritiden.

Stor skillnad för studenterna
En utvärdering efter projektets första år visade att en del av studenterna troligtvis skulle ha hoppat av studierna om de inte hade fått stöd från projektet. Regelbundna individuella samtal har fått dem att känna sig peppade och stöttade. De har upplevt att det är bra att ha någon att prata med om vad som går bra eller vad som är jobbigt och veta att personen finns med kontinuerligt. I början träffar Rusta en ny deltagare varje vecka och sedan glesas det ut.

- Men det är inte alltid lätt. Det tar tid att bygga upp ett förtroende. Om någon får en dipp träffas vi oftare igen, säger Monica.

Studenterna i projektet har ett eget uppehållsrum i skolans huvudbyggnad. Dit kan de gå undan för att äta i lugn och ro, studera i fred, vila eller umgås. Många säger att de verkligen uppskattar lokalen även om de inte är där så ofta. Vetskapen att de har en plats de kan gå undan till är en stor lättnad.

Jörgen berättar om en tjej som brukar säga att lokalen ”absolut måste vara kvar”. Innan lokalen fanns var hon ibland borta från lektioner för att hon helt enkelt hade slut på ork och energi. Nu när hon har tillgång till lokalen har hon inte varit frånvarande alls.

Hjälp att hitta på skolan
Veckan före den traditionella mottagningsveckan nu i höst hade Rusta ett förberedelsemöte för studenterna i projektet. De fick träffa andra studenter från KTH och alla fick personlig guidning till exakt den lokal de skulle infinna sig i på uppropet veckan efter.

Projektet har inte bara betydelse för enskilda studenter. Det är också viktigt samhällsekonomiskt.

- Vi förhindrar att en del hoppar av, blir arbetslösa och deprimerade på grund isolering, säger Monica. Vi fångar upp och tillvaratar deras styrkor.

Hanna Danmo: text
Christina Teuchler: foto