Rikskonferens 2014

Autism- och Aspergerförbundet genomförde hösten 2014 tre endagskonferenser i samarbete med Utbildningscenter Autism. Konferenserna hade tema "hemmasittare" och hölls i Helsingborg, Sundsvall och Eskilstuna. Föreläsare var Kenth Hedevåg, Susanne Jessen och representanter för Specialpedagogiska skolmyndigheten. Även Anne Lönnermark och Eva Nordin-Olson från Autism- och Aspegerförbundet medverkade.

Här hittar du powerpointpresentationer från konferensen:

Anne Lönnermark: Vad, varför, hur?

Susanne Jessen: Att upptäcka, förstå och agera

Eva Nordin-Olson: Autismspecifik kompetens

Eva Nordin-Olson: Hemmasittare

SPSM (Helsingborg): En likvärdig utbildning för alla

SPSM (Sundsvall): En likvärdig utbildning för alla

SPSM (Eskilstuna): En livärdig utbildning för alla

För att ta del av Kenth Hedevågs presentation mejla: kenth.hedevag@telia.com

 
Här skriver Hanna Danmo om konferensen i Eskilstuna:

I skolans värld talas det om hemmasittande, skolk och ogiltig frånvaro. Jag gillar inget av de begreppen. Vad det oftast handlar om är ofrivillig frånvaro. ”Många med autism har det svårt i skolan, en del så att de inte kan vara där”, sa Anne Lönnermark, vice ordförande i Autism- och Aspergerförbundet, när hon inledde förbundets konferens om hemmasittare i Eskilstuna den 2 december.

Så kallade hemmasittare stannar hemma för att tanken på skolan ger ångest. De flesta vill gå i skolan men klarar inte av det. Påståenden som ”de kan bara de vill” blir kränkande när det oftast är tvärtom – att de vill men inte kan.

Några kommentarer från elever själva är:

”Jag behövde ett fast schema, men fick veta att alla skulle planera själva.”
 ”Jag förstod inte vad läraren menade. Jag fick vänta länge på att fråga och när hon kom var hon arg”.
”Ibland förstod jag inte hur jag förväntades svara på frågorna. Då skrev jag ingenting.”

Det kan också vara tvärtom, att man skriver allt och inte kan begränsa sig. Kenth Hedevåg, specialpedagog och handledare, berättade i sin föreläsning på konferensen att han undviker uppmaningar som ”skriv allt du vet”. Öppna frågor som ”Vad fick du lära dig på lektionen?” är inte heller att rekommendera. Om någon frågar mig ”Vad fick du lära dig på konferensen?” har jag inte heller något bra svar. Vi med autism behöver istället oftast konkreta och avgränsade frågor.

Kenth Hedevåg

”Lektionerna är inte alltid det som är problemet”, förklarade handledaren och utbildaren Susanne Jessen i sin föreläsning. Det kan vara allt annat runtomkring: Klasskamraterna. Rasterna. Att äta i skolmatsalen med andra barn och störande ljud. Många får inte vara med och leka på skolgården. En del tvingas gömma sig på toaletten på rasterna för att komma undan sina mobbare.

Om en elev inte går till skolan brukar de vuxna runtomkring tänka ”Hur ska vi få eleven att gå till skolan? Hur ska vi få eleven att ändra sitt beteende?” Behöver hen skjuts till skolan eller strategier för att komma upp på morgonen? Så kan det vara, men man kan inte veta säkert bara genom att fokuserar på beteendet. ”Beteenden är symptom på något som inte bra”, betonade Kenth. ”Det gäller att ta reda på orsaken till beteendet”. Det kan till exempel vara att eleven varit för lång tid i ett obegripligt sammanhang. Då behövs tydlig kommunikation och förklaringar.

Om eleven inte kan hantera stora mängder information kan sammanfattningar och begränsningar vara lösningen. Översvämmas personen av intryck? Då kan en avgränsad arbetsplats behövas. ”Men det kan ju inte alla ha”, säger kanske någon? Nej, och alla behöver det inte heller!

”Rättvist är inte att det ska vara lika för alla”, poängterade Kenth. ”Inkludering innebär inte att alla ska vara med i samma fysiska sammanhang”. Ibland får han höra påståenden som: ”Det är bra med Pictogram så det använder vi med alla”. Då kontrar han med frågan ”Om du rensar tankarna genom att ta en biltur, gör du då det också med personer som är åksjuka?”

Något som ibland glöms bort är att närstående är de som känner ett barn bäst. Kenth berättade om ett tillfälle då en personal visat upp ett schema och stolt sagt till en förälder att allt är fixat, till och med färgkodningen!  ”Men, min son är färgblind…”

Susanne Jessen

Susanne betonade att det är viktigt att tänka ”hur kan vi göra på ett annat sätt?” och uppmanade till perspektivbyte. I stället för att tänka att en elev saknar arbetsmoral så kan man vända på resonemanget – studiemiljön har kanske inte varit sådan att eleven kunnat utveckla sin arbetsmoral? ”Ifrågasätt skolsituationen – inte eleven eller föräldrarna!”

”Att ha autism kan liknas vid att ha ett annat språk”, sa Autism- och Aspergerförbundets ordförande Eva Nordin Olson som avslutade konferensen. ”För att hjälpa någon med autism behöver man förstå och behärska det språket.”

Hanna Danmo

Foto (från konferensen i Sundsvall): Christina Teuchler