Hannas Hörna

Från Ögonblick nummer 1 2017

»Vi med funktionsnedsättningar har en historia av att bli bortvalda«

De flesta tror att vi har haft rösträtt för alla i Sverige sedan 1921. Det stämmer inte. Fram till 1945 hade de som omhändertagits av fattigvården ingen rösträtt. Först år 1989 fick alla svenska medborgare över 18 år rösträtt. Innan dess var det många personer med psykiska funktionsnedsättningar som inte fick rösta för att de var omyndigförklarade.

Att jag har rätt att gifta mig är något jag alltid har tagit förgivet. Det hade varit helt annorlunda om jag hade tillhört mina föräldrars generation. Innan lagen ändrades 1974 fick personer med psykisk funktionsnedsättning inte ingå äktenskap.

Innan år 1999 var det inte olagligt att diskriminera personer med funktionsnedsättning i arbetslivet. Då kom den första antidiskrimineringslagen som gäller personer med funktionsnedsättning. Men diskrimineringen fortsätter ändå, även på andra områden. Det är till exempel fortfarande många med autism som inte får teckna försäkringar som andra.

Vi med funktionsnedsättningar har en historia av att bli bortvalda. Fram till 1980-talet uppmanades föräldrar till barn med utvecklingsstörning att lämna bort dem till institutioner.

Det läskiga är att det finns tendenser till att historien upprepas. Vi ser smyginstitutionalisering på många håll i form av gruppbostäder med för många boende. Personer isoleras i sina hem till följd av indragen assistans.

Vi med funktionsnedsättningar får nuförtiden ganska ofta uttala oss i radio och teve. Jag har själv varit med vid flera tillfällen. Däremot saknas det program som är skapade av oss med funktionsnedsättningar! Att vi får ibland komma till tals och berätta om våra liv och svårigheter är bra, men det är långt ifrån tillräckligt. Det kan dessutom leda till att vi reduceras till offer för våra tillstånd.

Hur mycket det än påpekas att man inte är utan har en funktionsnedsättning sprids det motsatta budskapet mellan raderna. Som om vi bara duger till att prata om våra hinder. Vi vill också uttala oss som vilka medborgare som helst om sådant som aktuella samhällsfrågor, politik och kultur. Vi måste stå upp för allas rätt att uttrycka sig, både officiellt och i vardagssituationer.

Visst har det funnits program både av och för personer med funktionsnedsättningar, men det senaste jag kan minnas är CP-magasinet som sändes för mer än tio år sedan. Det behövs något liknande igen. Ska vi skriva en programidé till Sveriges television? Vad sägs om till exempel Autism-magasinet eller Kognitiva funkismagasinet?

 

Hanna Danmo